Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig gärning 2021
Motivering:
Lager har inte bara skapat ett unikt estetiskt uttryck inom den textila konsten, hon har även utvecklat en egen teknik. Hennes poetiska och samtidigt fotorealistiska bildvärld växer fram ur hennes symaskin.
Med ett oändligt antal stygn i lika många färgnyanser skapas Malin Lagers konst. Motiven fokuserar ofta på detaljer - som en gren, en lav, en gatsten, en vattenpuss - och det är genom dessa som världen blir synlig och livet skönjbart. Och tiden. Malin Lagers bilder är och handlar om tid. Tiden att skapa och tiden att leva, om människan som som under sin tid på jorden lämnar spår.
Utdrag från Dagens Nyheters krönika 31.5.2003
Konsten kan vara som en blixt i huvudet, Tomarps kungsgård, Kvidinge
....Problemet med samtidskonstens akademisering är, kort sagt, att den riskerar att bli väldigt konformistisk. En påminnelse om vad man då kanske går miste om får jag när jag samma dag råkar se Malin Lagers fotorealistiska broderier på Tomarps Kungsgård utanför Klippan. Det är en ojämn utställning, men med höjdpunkter som är - jag hittar faktiskt inget bättre ord - sublima. I synnerhet en svit impressionistiska motiv från den slitna stenläggningen utmed Venedigs kanaler är hisnande. Bilder som ännu på några meters håll ser ut som banala studier i reflekterat ljus upplöser sig mitt i ett steg i ett virrvarr av minimala stygn. Och framstår plötsligt som något helt annat. Ett slags tryckbehållare av långsamt återvunnen tid.
Sådan kan alltså konsten vara - en plötslig blixt i huvudet. Något genomgripande och ovanligt och väldigt sinnligt. En svaghet i knäna, en tunnel mot det okända. Javisst. Är det så lätt att glömma bort det?
Tydligen.
Dan Jönsson
Recension i Svenska Dagbladet 25.3.2001
Malin Lager, Galerie Ulf Ahlner, Stockholm
Inte visste jag att det med hjälp av en symaskin gick att åstadkomma något så fint! En höjdpunkt i denna galleriomgång är Malin Lagers textila bilder på Galerie Ahlner. Hon kryper nära marken och uppsöker likt en Ingegerd Möller mossans och lavens mikrovärld. Av berghällars färgrika och fantasifulla ytmönster skapar hon de vackraste abstraktioner. Så slår det mig plötsligt: de tunna sytrådarna kunde lika gärna vara nervtrådar. I några fall blir Malin Lager också nästan figurativ, som till exempel i ett trådmotiv, utfört lite på japanskt vis.
Guiden väljer galleri.
Malin Lager-Götene Konstförening 2021
Det verkar omöjligt att tala om Malin Lagers maskinbroderi utan att använda ordet ”skickligt”. Jag försökte, men jag klarar det inte heller. Så låt oss klara av det från början. Hennes broderier är överskickligt gjorda. Man blir alldeles knockad.
Som alltid är hantverket inget självändamål. Och det vore orättvist att mest tala om det som det så ofta görs när det gäller Malin Lagers bilder. För det är konst och ska naturligtvis betraktas som den förstklassiga konst det är, inte symaskinsreklam. Sedan är det förstås så att det ena förutsätter det andra. Och i hennes fall är det bilderna som talar för sig själva, inte teorier på bilagor som så illa ofta är fallet. Har man bra konstidéer, som hon har, behöver man inte kalla konsten idébasserad i uppsatser. Hennes konst talar för sig själv. Vältaligt så det räcker.
På den här utställningen finns några bilder som verkligen är fascinerande. Motivet är utsnitt ur ängar. Suveränt komponerade. Fint avvägda i färgen och med en intrikat och vacker ljusskildring av en klass man sällan ser. De här bilderna är läckert optiska, nästan tredimensionella. Man tänker på fotorealism utan att de varken är fotografiska eller realistiska. Möjligen är det magisk realism, ett sätt att inte bara visa verkligheten utan också berätta om någon ny sida av den. Göra något osett synligt vid sidan av det verklighetstrogna. Det är som en synvilla av något man har sett men aldrig på det här viset. Här finns en kärlek till naturen som är smittande. Malin Lager gestaltar oansenliga och vardagliga motiv som visar att ingen del av naturen är obetydlig. Men, och det säger jag utan att det är en invändning, är verkligen gatsten och ett ängsmyller så storslaget och vackert som det ser ut på hennes bilder? Litet är det väl att hennes imponerande kunnande skapar ett slags anabola steroider för ögat. De gatstenar som är Vara konserthus i särklass bästa utsmyckning lyser som smycken med konstens eget skimmer. Och det gör de bara för den som har gåvan att se som hon kan. Och bilderna har kraften att få oss att vilja kunna det. Sånt kan den bästa konsten.
Det är banne mig något magiskt med de här bilderna. Något jag inte vet just någon annan än Malin Lager som kan skapa.
Bo Borg
Recension i Göteborgs Posten 25.11.2000
Ett broderat mikrokosmos, Göteborgs Konstförening
Malin Lagers textilkonst för tankarna till såväl måleri som fotografi. Hennes motiv kan verka anspråkslösa, men det finns inget oansenligt över slutresultaten.
Som alltid när Malin Lager ställer ut sina verk slås man av skickligheten i tekniken. Med symaskinen skapar hon ett levande mokrokosmos som för tankarna till såväl realistiskt fotografi som abstrakt oljemåleri.
Hennes tillvägagångssätt blir uppenbart först i ett närgånget betraktande av verken.På en handterbat bit segelduksyr hon fast ett antal små tygbitar i olika nyanser. Ett collage som blir grunden för hennes ”symaskinsmålningar”. Med matafoten bortkopplad broderar hon sedan fram håpnadsväckande former och färger med sin maskin.
Bland de verk som Malin Lager nu ställer ut på Göteborgs konstförening är det de fyra kompositionerna med lavrosor på klipphällar som håller kvar mina tankar lite extra länge. Bestående av 9, 12 eller 25 mindre tavlor är varje komposition en enorm tidsinvestering. Och Malin Lagers minutiösa koncentration och arbete med detaljer ger resultat. De sydda lavar som breder ut sig över klipphällarna blir mer levande, mer verkliga än på verklighetens lavtäckta klippor. En sorts manipulerad perfektion. (Vilket blir särskilt tydligt när man jämför dem med fotogarfierna i ”Frihetsgudinnan”.) Aldrig har nyanserna i klipporna varit så tydliga och aldrig har laven lyst så intensivt svavelgul. Men visst är det så här vi skulle vilja se våra klippor, och kanske ofta gör i minnet av dem, som smyckade av ett harmoniskt färgspel.
Lavserien täcker väggarna likt väldiga, uppföstorade fotografier.. Men det finns en taktil känsla över verken som motsätter sig liknelsen med fotografiet. Lavrosorna kunde likväl bestå av tjocka penseldrag av oljefärg. Maskinsömmarna får ytan att visuellt bukta sig och skapar djup och rörelse.
Att Malin Lager är utbildad skulptör känns i verken, I hennes sätt att brodera fram klippornas olika schatteringar, att få stenlagrens mjuka linjer att harmonisera med lavens svällande former. Som om hon besitter en djupare kännedom om det hårda materialets inre kvaliteter. Mindre greppbara är skuggspelen i ”Blå skugga”. ”Röd skugga” och ”Skuggor i vår tid”, som alla finns i flera olika variationer. Även här går tankarna genast till fotografi, men inte till en avbildande realism. Motiven är snarare undflyende och fantasieggande, resultatet av en suggestiv färgsättning och ofokuserade blickpunkter.
Motiven i Malin Lagers verk är aldrig storslagna i sig. Hon intresserar sig för marken, för diskreta vinklar och vrår, och det är härifrån som hon plockar sina bilder. Men verken som hon broderar fram med sin symaskin har ingenting oansenligt över sig.
Carina Crantz
Recension Göteborgs Tidningen 11.10.1997
Glänsande gatstenar i närbild, Röhsska museet, Göteborg
Ett rum. Vita väggar. 28 tavlor i storleken 30x40 cm med motiv från Venedigs stenläggning. Låter andtäppande trist, men är precis tvärt om. När textilkonstnär Malin Lager låter ögat möta det lilla landskapet, det nära, detaljer vi annars aldrig dröjer kvar vid, står jag stum. Hennes utställning ”Speglingar och blänk, Venedig” på Röhsska museet är fantastisk.
Med symaskin som pensel och färgad tråd som palett har hon med precision, känslighet och fotografisk skärpa återskapat gatstenars regnvåta reflektioner och kanalernas färgbrytning i vågor. Det är fascinerande och omtumlande. Bilder som man bara ska närma sig en gång, krypa riktigt nära inpå för att förstå och förundras över hennes teknik. Veta att bilderna man ser är sömnad. Sedan ta två steg tillbakaoch dras in i detta mikrokosmos som hon skapat.
Venedig för Malin Lager har inte blivit palatsen eller de magnifika husen, inte broar, inte turistens Venedig. Istället har hon sökt marken, stenar hon gått på och upptäckt det osedda. Gatustenen i närbild blir en drömmande vy, en gränslöshet i sina regelbundna mönster. En vattenpuss blir till en sjö ur fågelperspektiv.
Malin Lager arbetar med fotografier som förlaga. Tecknar sedan motiven på grov segelduk och skapar med tyglappar ett slags grund för sytrådens färger, som sedan skapar bildens helhet och skiftningar.
Resultatet är fantastiskt - om det så är enstaka eller sviter om sex, tolv eller 28 bilder. Och ögat dröjer sig kvar länge, uppslukat och drömmande. Stor konst och ett enastående hantverk.
Kai Martin
Recension i Dagens Nyheter 11.11.1994
Mystiskt markerad färdväg, Gallerie Ahlner, Stockholm
Malin Lager träffar den taktila nerven.
Vi som tycker om att sy och sticka, brodera, väva och virka vet sysselsättningens njutning. Andra kan tycka att vi beter oss irriterande inåtvänt. Själva anar vi nog att upplevelsen av garnets väg från jungfruligt nystan, genom fingrarna till färdig skapelse utlöser samma rogivande oxytocinhormoner i våra hjärnor som vid amning och smek.
Hakar arbetet upp sig, tar däremot stresshormonerna över. Händerna fuktas, gör garnet tovigt och slår knut på livets träd. Men inte funderar vi just då på det arketypiska i vårt förehavande - att vi kanske sitter där med en bild för människans öde och binder ihop microvärld med macrocosmos.
Just sådana symboliska tankar väcker Mali Lagers första separatutställning i Stockholm. När jag på Galerie Ahlner såg besökare bli vilda inför hennes sömmade bilder förstod jag att de träffar en särskild nerv för det stoffligt taktila. På symaskin tecknar och målar hon sina bilder med stoppsöm på små tyglappar och mataren bortkopplad för att underlätta ideliga trådbyten.
Från sin gamla Pfaffmaskin agerar hon ombud för budskap mellan underjord, stenväld, växtrike, människa och civilisation. I denna korrespondens förenas ting och teckenvärldens symboler, mönster, spår och lämningar med den organiska världens myller. Sviten ”Stenbrev” får det att krypa i kroppen - och då inte endast av välbehag. För som av småkryp och lavar kryllar stygnen över dessa halvt förseglade kuvert som lockande vänder baksidan till.
Men trots att konvoluten öppnar svarta glipor mot mig låter de inte öppna sig. Tätt sluter de om sin svarta bakgrund. Fast strax ser stenbreven ut som om Husmans knäckebröd höll vikande möte. Så är det nämligen i Malin Lagers bildvärld. Där kan en kal gren förvandlas till ett urdjurs skelett, en gyllene svamporganism till en äggcell och den vita sytråden till lysande temperavitt.
Sin bildvärld placerar Malin Lager rakt under oss, som stirrade vi rakt ner i marken eller gatan och där plötsligt fick se förunderliga sakewr. Detta flygperspektiv hejdar närstudiets rus, petighetens faror och en viss religiös håg ja anat i Malin Lagers tidigare bilder.
I sviten ”Pil” svävar betraktaren ovanför en gatstensbelagd färdväg, mystiskt markerad med vita och blodröda pilar. Men innan vi hunnit bestämma riktning omformas dessa vägvisare till spöklika figurer som kundse vara brottsplattsundersökningens kritstreckade bild av offrets läge, ett människofossil eller en hinsidesvarelse som sluppit ut mellan stenarna.
Malin Lagers egensinniga arbeten är inte bara nervpirrande. De är också ett exempel på hur den textila bilden nu lösgjort sig från sin traditionella funktion och utan skam tagit plats på måleriets scen.
Jessica Kempe
